Krönika IF Göta

I huvudet på en arrangör

 

Den ultimata upplevelsen av ett motionslopp i min värld skulle innebära att man anländer till arrangemangsområdet i god tid, några trevliga parkeringsvakter visar mig och min bil rätt och jag kan enkelt parkera med god marginal till nästa bil bredvid mig. Jag tar sedan en kort promenad till nummerlappstältet där det inte är någon anmärkningsvärd lång kö och jag får därför snabb och smidig hjälp med att få fram min nummerlapp (plus att jag får de där extra fyra säkerhetsnålarna som man annars alltid glömmer). Efter det kanske jag minglar runt bland sponsorerna och får ett gott smakprov innan jag traskar bort till uppvärmningen där känslan är peppig och solen skiner. Det är inte för varmt och inte för kallt, vädret är helt perfekt i mitt tycke! Efter loppet springer jag in i mål där jag får en mugg vatten, en banan för snabb återhämtning och en medalj att plocka med mig hem och lägga i prisskåpet.

Det här är den målbild vi som arrangörer har. Att skapa ett arrangemang där man som deltagare upplever ett flyt och får ett trevligt bemötande i alla situationer (och tänk om man även kunde påverka vädret). Det kan tyckas vara relativt enkelt att åstadkomma detta, men efter att nu ha varit med under ett tjugotal motionslopp så börjar jag förstå vad det handlar om. Låt mig snabbt ta er igenom vår dag.

Efter att ha spenderat några långa kvällar på arrangemangsområdet med att mäta, dra elkablar, slå ner x antal stakkäppar i marken, bära kravallstaket, sätta upp tält och skyltar så börjar dagen tidigt på lördagsmorgonen. När man anländer till området är det drygt 7 timmar kvar tills loppet startar och det är fortfarande inte en människa ute. Inom arbetsgruppen så kan man känna på stämningen att det är idag det gäller, idag ska allt sitta. Lite som inför en tävling eller match. Idag måste samarbetet fungera, allt måste klaffa. Efter att ha spenderat första timmen på området börjar de ideella krafterna anlända. Den ständigt trogna Bernt som under några kvällar innan arrangemanget monterat uppvärmningspodier brukar alltid vid 08.00 tiden se till att Karin i kiosken är igång med kaffekokningen. Det är troligtvis någonstans här i tiden man inser att man glömt något så essentiellt som kaffefilter och får göra en snabb utryckning till kansliet eller i värsta fall närmaste bensinmack.

Peter, Knut och Björn är rutinerade vid det här laget och har redan kommit en bra bit på väg med att banda in deras del av banan. En utmaning om något inne i centrum där Peter har flera års erfarenhet av hur man får anpassa sitt arbete efter både cyklister och biltrafik för att inte störa omgivningen för mycket. Vid den här tiden börjar även de första deltagarna att anlända till området där de skall hämta ut nummerlappar och vi behöver dagarna ha hunnit märka respektive nummerlapp med rätt namn samt sortera dem så att de ska gå lätt att hitta. En baggis när vi har personer som Berit och Ann-Britt i nummerlappstältet som likt robotar sorterar och levererar på löpande band.

Någonstans här brukar pulsen alltid gå upp lite. ”Shit, vart har vi lagt startrepen? Herregud, har jag verkligen bokat tältet åt det där företaget? Sa jag verkligen åt ljudkillarna att vi ska soundchecka 13.00 och inte 12.30?”.  Vid det här laget har man lärt sig att de här tankarna kommer att dyka upp minst 10 gånger i timmen under ett arrangemang. Förhoppningsvis har man bara glömt att göra hälften av grejerna som dyker upp… Oftast brukar allt lösa sig. Åtminstone intalar man sig själv det och hoppas att ingen annan märkt att något gått fel. Men precis innan starten ska gå runt kl. 14.00, det är då allt börjar. Trots månader av förberedelser vet man inte riktigt hur dagen skall bli. Hur loppet flyter på kan vara beroende på hur många bilister som råkar vara på väg någonstans denna dag, hur många personer som rör sig i centrum och om något oförutsägbart som en brandkårsutryckning sker. Det gäller att vara förberedd på allt och att samtliga 300 ideella funktionärer vet vad de ska göra. Det kräver samordning och en hel del planering.

Starten går, ”tidtagningen verkar fungera som den ska, puh!” flyger genom huvudet.

Tjugo minuter efter startskottet brukar man få den första rapporten från de centrala delarna i stan och löparna har då tagit sig ca 6 km. Det verkar till och med som att det är ganska mycket folk ute och hejar på Karlstads centrala gator, då känns det lite extra bra.

Nästa rapport kommer från etappansvarige Micke och vi vet då att löparna har passerat 8km. Är klockan redan så mycket!? Då är ju löparna snart på väg in emot mål. Det är några nervösa minuter kvar nu. Man ställer sig redo i målgången med målsnöret och blir lättad när man ser ett huvud längre ned på upploppsrakan. Man hör att trossen som registrerar tidtagningen tickar, skönt. Man tänker nu att ja, har de kommit så här lång, då borde de ju också komma i mål utan problem. Samarbetet verkar fungera idag. Nu kan man äntligen andas ut, det blir ett bra år, i år igen!

 

Hannah Johansson
Arrangemangsstaben, IF Göta